2006-09-22

Då är detta fotot taget. Jag var 22 år gammal. Jag vet vart jag är då, men det behöver inte nämnas. Jag var på permission, en utav de första sen jag blev inskriven i juli samma år. Jag var påtänd. Men jag var söt. All denna jävla prettyness och allt detta mörker. Jag försöker förstå vem jag var då. Det finns gömda anteckningar från den tiden, i mörka böcker, i kartonger som är som Pandoras box. Jag gör mitt jävla yttersta för att inte öppna skiten.

Sorgen efter en bok.

Ingen mer Booyamånen. Inga fler blodboler. Ingen mer insikt i vad kärlek verkligen är.

Hmm, ska jag vara orolig? ^^

Sitter och granskar ett lite mer väluträknat exempel av mitt horoskop. Med ascendenten och planeterna.. Det ser jävligt olycksbådande ut, men stämmer jävligt bra ^^

Jag är Vädursflicka, and this is how it's going down!

Kardinal dekad, 21 – 31 mars

Eftersom Väduren är ett kardinalt tecken, blir solen här som mest Vädurlik, det vill säga exceptionellt stolt. Personer födda med solen i Väduren kan visa en hel del av den iver och aktivitetslust som hör Väduren till, men framför allt den stora stolthet som inte tål att ruckas det allra minsta. Det är farligt att såra dem eller ens vara dem till olag. De har en förtjusning, en brådska inför livet som lämnar andra matta. Aldrig verkar de få nog, aldrig slå sig till ro. Man har en känsla av att de vill förbränna sig i rekordfart. De älskar att trotsa hinder och söka utmaningar, som om de föddes springande. Huvudet bärs högt och blicken är skarp. De är handlingsmänniskor mer än något annat och verkar ha som mål i livet att hinna med så mycket som möjligt, att få utlopp för sin energi och vinna erkännande för det.
Förhållandet till fadern är långt ifrån konfliktfritt. Båda är stolta och krävande, och hamnar ofta på kollisionskurs med varandra – det är sällan fråga om annat än en händelserik och intensiv relation.

Ascendenten i Skorpionen:

Skorpionen är den passionerade, häftiga typen, som älskar att överraska och chockera. Han är oberäknelig och med den allra största förtjusning helt opålitlig. Snar till såväl glädje som vrede, och med tycke för det aningen perverterade. Han ger alltid intryck av att vara väldigt sexuell och en som lever oerhört inten­sivt. Ändå visar han behärskning och är inte den som faller till föga för känslor i brådrasket. Stormarna inom honom kan omgivningen blott ana. Han är mörk och ganska kort. Ögonen är mörka, nästan svarta, och blicken lurig. Skarpa anletsdrag, många rynkor och en senig kropp. Han rör sig häftigt och oberäkneligt, och tycker om att vara fruktad.

Månen i Stenbocken

Stenbocken har känslor av en praktisk sort. Egent­ligen lever de aldrig ett eget liv, utan ges en kammare av hans inre att flänga runt i. Sällan låter han dem spontant inkräkta på vardagslivet, men han kan gärna använda dem för att uppnå det han vill. Stenbocken tror att han är den som härskar över känslolivet. Därför händer det ofta att han laborerar med andras känslor. Han sitter lite fast, vill gärna visa känslo­samhet, men det är som om det inte vill fungera.

Merkurius i Väduren

Väduren är snabbtänkt, klar i huvudet med särskilt gott sinne för logik och matematik. Han fattar kvickt och har lätt att bita i nya idéer. Men han är otålig. Det han inte fattar snabbt vill han slänga ifrån sig.

Venus i Fiskarna (känns inte som mig..)

Fiskarna är den som ofta råkar in i olycklig kärlek. Han ömmar för andra så det svider, men får sällan sin förlösning. Han utplånar sig själv i välvilja – men där är alltid en svidande tagg av misslyckande. Självuppoffring. Han blir en tillgång med sin själv­uppoffrande ömhet, men därmed också en samvets­fråga för andra.

Mars i Skorpionen (ja nu jävlar ;) )

Skorpionen är verkligt farlig. Han blir lömsk och beräknande i sin ilska, är förtjust i att hämnas och hota. Hans ilska är lättväckt och oberäknelig, och ingen vet vart den leder. Döden skrämmer honom inte, han räds inga faror men förstår ändå att undvika risker. Andra personer är han inte lika rädd om.

Jupiter i Stenbocken

Stenbocken når framgång i sina ambitioner, och brukar inte ha problem att förverkliga vad han före­tar sig eller strävar mot.

Saturnus i Skorpionen

Skorpionen är den lömska, som bedrar och verk­ligen kan ställa till bekymmer. Han kan vara grym och rent av skoningslös. En krävande människa, men också fascinerande.

Uranus i Skytten

Skytten har den verkliga klarsynen om allt som rör sig ovan mänsklighetens huvuden. Han ser samband i Vintergatans och tidens evighet, och i det mest ab­strakta. En visionär.

Neptunus i Stenbocken

Stenbocken har ganska torftig fantasi, men hans idérikedom hjälper honom i hans ambitioner. Kan­hända drömmer han en del om framtida ära och vill göra något av alla sina hugskott.

Pluto i Skorpionen

Skorpionen är den som håller liv och död i sin hand. Här släpps makterna lösa, minsann, och bäva månde mänskligheten. Med Pluto i Skorpionen är man lysten på det mesta och drar sig inte för något. Här sker kusliga ting, men också sådant som rensar och sköljer ur.



Sånt sysslar jag med på söndagar. Kanske mer för mig än för er detta, men ändå ^^

Are we getting borderline psychotic?

Kanske. Jag vet inte riktigt hur dåligt jag mår, och det skrämmer mig. Oftast kan jag konstatera att a) Ja, jag orkar några dagar till och har inga direkta problem. b) Jag är manisk och glad men det är lungt, jag singlar ner om si och så många timmar. c) Jag vill helt enkelt dö = sök upp närmsta sjukhus.

Nu vet jag inte. Det är en smygis detta. Jag börjar få annorlunda tankegångar.. Vet inte hur annat jag kan förklara det, bara att det snurrar till på ett annat sätt. Som svindel, man står alldeles säkert vid avgrundens kant men man har inte trillat ner. Ännu. Jag har försökt äta hela dagen men inte fått ner något förutom 2 nutrilette, och jag ska väl egentligen vara glad för det men jag vet att jag måste äta också. Sen viskas det. FANFANFAN. Och jag blir rädd för allt utanför fönstret, för det i garderoben, för ljud, ljus och framtid. Paranoia kanske det kallas. Inte särskilt trevligt. Jag går alltså runt i min lägenhet medans rösterna pratar om min undergång.

Men sådana är väl allas lördagskvällar?

Jag och natten

Hade verkligen inte gjort ett skit igår på dagen. Bara satt. Bara låg. Tog mina Imovane vid 22-snåret men det fungerade inte. Jag gick upp och började storstäda, skriva listor, tvätta, slänga skräp, flytta möbler. Blev balanserad igen någon gång innan tre på morgonen och läste några kapitel ur Liseys Berättelse och somnade sen. Varit uppe sen 8 nu och mina energier är i balans. Det mysregnar ute och jag förbereder mig så smått för att ta en vända på stan med L. och lilla A. Sen dyka in i fredagasrushen på Maxi och handla från listan jag skrev inatt.

Sökandet.

Jag kan aldrig vila en enda sekund. Jag måste söka, måste finna, måste förstå, måste avsluta, måste bli starkare. Tänker och studerar frenetiskt nya sätt att utvecklas. Och jag får lust att måla. Liksom va? Detta är något nytt, aldrigaldrigaldrig tyckt om att måla, inte ens det minsta. Men nu vill jag springa och köpa en ask med kritor och måla n å g o t. Jag vet inte vad, men det är något närvarande som vill synas.

Och jag går fortfarande med förra terapitimmens diskussion i skallen. Malandes. "Du är rädd" "Du sätter dig aldrig i relation till något". Allt blir till objekt. Så bekvämt och behändigt. Jag blir mucho grande intresserad av vad min djävla dissociation försöker ta mig bort ifrån. När jag försöker tänka på det och dimman rullar in i skallen. Gör allt till en trögflytande vätska, förlamar ansiktsmuskulaturen, mitt röstläge och längtan kommer efter att sova och bara få vara varm och att allt ska vara tyst.

"Jag vill hem nu. Jag är trött."

Att stappla hem med en femårings rädsla och ett spädbarns trygghetsbehov men upptäcka att man är tjugofem och inne på sin tusendenågot terapisession och man måste akta sig för att inte fastna i den svarta geggan som så gärna vill leka med gränserna.

Haha.

Jag är nog inte lika peppad som imorse. Är riktigt, riktigt trött. Känns som jag kämpat med flytt, avgiftning, vänner, terapi och allt annat väldigt länge utan att ta ett andetag. Fast det känns okej. Jag har mer en känsla av att ha åstadkommit väldigt mycket på kort tid och att jag nu vill gå i ide. Ligga i min mysiga säng under massa filtar och bara vila. Sova små stunder då och då, ta upp en bra bok, duscha varmt och bara vara själv. Självklart måste jag sköta mina "plikter", men jag ska dra ner på väldigt mycket. Fram tills årsskiftet ska jag vila upp mig. Sen ni. Ojojoj. ;) NU ska jag vara precis så sjukskriven som jag är bedömd att vara och med all rättighet: 100%.


ps: ni två tappra själar (valröss och anonym) som faktiskt skrev frågor till min frågestund, ni ska få svar. håll ut ;)

Rensat energier.

Lite trött är jag men nu flyter det på som det ska i kroppen och sinnet. Ska rensa ut lägenheten sen också, men det borde gå lätt. Har man förberett sen innan att vissa saker inte fastnar i väggarna så gör dom inte det. Förnekad existens fungerar på svagare vibrationer. Jag släpper inte igenom.

Idag kör vi igång med 1/57. Tjoho ^^ Är peppad och fylld av jävlar anamma.

Morgonbloggning.

Var så jävla sugen på att läsa igår kväll, jag längtade i princip ihjäl mig, hade inte haft tid under hela flytten. Men das problema var då sänglampa - no finns! Så jag hämtade en förlängningskabel och kopplade in fönsterlampan och sen kunde jag mysa ner mig med Stephens King's - Liseys Berättelse. Det kändes som jag blev lite hel med en bok i mina händer och en annans historia i mina tankar. Somnade halv ett och utan att ställa klockan vaknade jag 08.30. Och idag är 10/10. Avklarat 6.6 kg under den tiden. Nutrilette + protein = good shit. Och så går jag ju en hel del promenader. Så, bara 8 kg ungefär tills jag börjar räkna det som minus, för jag gick upp 15 kg efter rökstoppet och under avgiftningen + rehaben. På tal om det, 4 månaders rökfrihet idag =)

Det var morgonbloggning det. Känner mig ringrostig minst sagt. Går och läser lite bok och morgonmyser nu :)

Laters bitches and hoes!

Dancing down that road to insanity

..and fucking loving every second of it. Ligga och djupandas på mattan, the 69 eyes mullrar som i ett töcken någonstans framför mig, bakom mig, i mig. Vem bryr sig när man lever sitt liv i huvudet? När man inte behöver något mer än luften i rummet, golvet man ligger på och en känsla av att vara fri, att inte bry sig om något annat än här och nu? En psykos fast utan rädslan.

Bitch, i'm back.

Nu är jag inflyttad i min nya lya. Old, bad place go away.

Jag kommer nog inte go all "what would Freud say?" just nu men det kommer, var så säker. Jag har iaf trott att jag förändrats men inte gjort det. Och inte förändrats men sedan märkt att jag hade det ändå. Jag står stilla och snurrar, eller så rör sig allt annat. Illamående blir man i vilket fall. För att sluta där jag började och bara för att värma upp mitt stackars tangentbord:

Bitch, i'm back.

Jag lever och allt är okej :)

They tend to stray away from me because I'm different |
And it's been this way with me ever since I was an infant |
Other kids were jealous |
They say that the look off in my eyes seemed hellish

Nuläget

Jag går emellan fokuserat raseri och bottenlöst illamående. Jag tål inte ovisshet, tål inte väntan. En magkänsla som säger att jag är en idiot, en hjärna som säger att jag är ingen som någonsin brytt sig ändå. Jag tycker om att låtsas som det aldrig hänt, att få andas och känna friheten i förnekelsen tar mig igenom eftermiddagar och nätter där barnet i mig börjar tro att det är något.

GÖM DIG DIN JÄVLA FITTUNGE. ANNARS KOMMER DU ATT DÖ. SVIK INTE OSS.

Helvetes bra

Mellanläget

Där jag älskar att hata. Självförakt slår i vågor och ilskan bubblar mest hela tiden. Källan förblir okänd även för källan själv. Jag suger åt mig de mest subtila signaler och gör om det till energi i min för andra förvridna värld. Det tar mig framåt och jag kräver smärtan, ber om den. 20 mg Stesolid för att inte gå till överdrift. Att självbehärska självbehärskningen. Som att att lägga handen på spisplattan och se hur länge jag kan stå emot impulsen att ta bort den. Jag är brännskadad långt innanför huden.

Okej, livstecken kanske?

Jag finns, andas och sånt där. Varit en sjukt stressig tid, men det börjar lugna ner sig. Har dock ingen skrivlust alls. Vi får se när den kommer tillbaka för problem har jag fortfarande inte ont om ;)

Ingen rubrik.

let's do it!

nu ska det flyttas. har varit väldigt frånvarande på bloggen nu och kommer vara det ett tag till tror jag. jag är hemma från sjukhuset och ren iaf =) och har flyttfeber och andra saker som bara ställer allt man trodde om saker upp och ner..

*ta ett djupt andetag*

=)

let's do it!

rus.

flytt. packa. nykterhet. ren. bra människor. och massa hopp.



could it be?

Tecca Nina got the flow!

Torsdag

Regnet smattrar mot mitt fönster. Jag huttrar lite under landstingsfilten och tiden står stilla. Det kunde ha varit 2006. Sjukhusljuden utanför dörren, så välbekanta, så sövande. Men jag är mer nu. Så mycket mer. Kunskap gör ont, ont på ett annat sätt, vet ni det? Man överlever.

Klarare

Nu så. Nu har jag fått svar och rett ut det mesta kring denna vistelsen. Pratade med läkaren idag och jag ska stanna tills på måndag. Ska gå hem på dagpermis lördag och söndag bara. Vänja mig lite. Dock har jag påepekat att de måste lämna in en avvikelserapport då saker genom missförstånd och slarv slutade i att dom gav mig Nozinan kl 08.00 i måndags. Liksom hallå? Inte käkat Nozinan regelbundet på 1.5 år ungefär, förutom ibland vissa svåra kvällar, men MORGON? Inte konstigt att jag var helt borta. Jag ser det både som en höjdpunkt och ett nederlag att jag reagerade på Nozinan. Dels för att jag äntligen regagerar på någon medicin alls men dels för att jag inte gör det, jag brukar ju vara som en jävla gråsten. Inte reagera på narkos ens =P

Nu har jag precis slukat Inderal och Stesolid och gått ett par rundor UTOMHUS, utan att jag dog eller något annat dramatiskt. Så det går åt rätt håll. Min rumskompis skrevs ut till ett hem idag också, så nu har jag ensamrum! Wee, party! Not. Men hon var en snäll kvinna jag stött på många gånger förr, hon kallar mig Lillan, lite sött. My best wishes till henne iaf =) Haha. När ska folk inse att jag är 25? Förra året trodde dom att jag var 19..

Änsålänge har EN fråga inkommit till min frågestund... Jag är LITE besviken! ;) Men jag väntar tålmodigt lite till.

Nu ska det slappas med godis och läsa Stephen King bok. Kanske sätta mig i tv-rummet och snacka med klientelet här under kvällsfikat. Den som lever får se.

Frågestund?

Sitter ändå här och bara ska äta godis tills jag blir trött.

Så gräv djupt i era inre och meditera fram det ni alltid velat fråga mig ;)

Jag älskar mina bästa vänner!

Dom var här och var tokiga med lilla bebis A. Övertygade mig om att flytten går hur lätt som helst. Och så fick jag godis, såklart! <3



Haft samtal med läkare idag, framkom faktiskt inget alls. Däremot framkom det mycket när jag snackade lite one on one med min kontaktperson, som är hur grym som helst. Bara kärlek där. Stannar kanske tills på måndag. We'll see. Verkar iaf som att mitt nikotinavslut förvärrar/förlänger opiatabstinensen. Min vilopuls är över 100. Fick 40 mg Inderal men den gick bara ner till 93. Tjoho. Stressad eller vad?

Kväll/natt.

Sett 24 avsnitt av House M.D sen jag kom hit i fredags. Jag är lika kär som vanligt i människan.

Jag vet inte vad som ska hända med mig riktigt. Det har talats om att jag ska stanna typ en vecka. Men ingen verkar veta något alls verkar det som. Så jag blev lite smått arg för att läkarna inte hade tid att prata med mig idag. Arg mig med konstruktiv kritik = No mercy. Det fattade kontakpersonen till mig - och vips, inom 5 minuter fick jag ett samtal med överläkaren.
Min rumskompis snarkar, jag hetsäter as usual.

Stoppa pressarna! Bildextra!

Sjukhus.



Korridor.



Fullmåne.



Sletna skor och mysbrallor i sketna hissar.

Hej psyk.

Du ser ut som Vitryssland.

Nu får jag inte gå ut på ett dygn. Dom har tagit blod och jag måste tydligen pissa med. Men så är jag på missbruk med. Kanske kan få lite vettig hjälp med abstinensen. A. var här. Skickade sms - "titta i rum 6." Lite kul ;)

Nu ska jag titta House M.D säsong 5. Drog ner det igår, så nu kanske jag kan hinna ikapp.

Hejsvej.

Hell yeah,

Hur ofta händer detta då? Säkert varit på akuten fler än 666 gånger, men ändå. It's a sign!

Iaf, var på arbetsterapi. Min fina arbetsterapeut märkte att saker icke stämde, ringde min läkare, läkare hänvisade till akuten, anmälde mig där, fick 666. Pratade med läkare, och kul nog var min ordinarie läkare som skickat mig dit bakjour. Så hon hänvisade till sig själv. Ganska kul. Pratade med primärjouren och till slut bestämdes det att jag skulle bli inlagd, MEN - inte förrän imorgon vilket jag blev hur glad som helst för faktiskt (om jag hade känslor.) Så, fick Zyprexa och Nozinan och ska bli inskriven på någon avdelning imorgon vid lunch då det var fullbelagt just nu, men fredagar så skrivs folk ut + en hel del drar på permis. Jag tror det blir bäst så, min gränspsykos håller på att förvandlas till knallpsykos. Så, Vildsjäl intar psyk för att få vila ut och sluta isolera sig.

Nu: Äta, packa, Zyprexa, Nozinan, Imovane, däcka.

Totalt jävla borta.

Fortfarande. Inget är verkligt, allt bara flyter runt mig.

Gick ut några minuter igår. Jag vinglade, det var mörkt, regnet öste ner. M. kom och mötte mig. Orkade inte gå. In och ligga på soffan. Svamla.

Minnesförlust.

Slutat med nikotintuggummi. Är helt fri då. Jippie? Imorgon ska jag till psykologen + sjugymnasten. Kul. Det sista hon sa när jag gick därifrån förra veckan var "se till att aktivera dig, annars blir du sämre". Jag har varit utanför dörren 5 minuter sen dess. Lyckat.

Förut hade jag en lukthallucination. Jag verkar ju verkligen vara på bättringsvägen. Sov 12 timmar inatt. Man är ganska kissenödig när man vaknar. Men jag kan inte ta mig 3 meter till badrummet utan att stödja mig på hyllan och väggarna. Är det inte meningen att jag ska bli bättre?

Rihanna - Rehab
by Rihanna

Hej.

Jag är Imovanad. Jag älskar junkgirl (hej finaste, ville bara säga det).

Sitter och smsar med M.(någorlunda ny människa i mitt liv, kom indrällandes för sisådär ett par månader sen - kanske mindre) som ville ha med mig på kräftis men jag avböjer större sällskap.

Nu: nana.

Puss

(ja, jag skriver puss när jag tar Imovane, fråga anyone.)

50 frågor.

Var ju ett tag sen jag körde en sånhär.


1.Vad/vem fick dig att skratta idag? Inget faktiskt, ännu.

2. Vad gjorde du 8.00 imorse? Sov.

3. Vad gjorde du för 30 min sen? Googlade.

4. Vad hände dig 1993? Säkert inget alls.

6. Tre ord varför du sist spydde? Plastslang i halsen.

7. Vilken färg är din hårborste? Vit/Lila

8. Vad köpte du sist? - Mat.

9. Vad fick du senast i present? En sjal från Kina. Faktiskt.

10. Vilken färg är din dörr? Brun.

11. Var förvarar du dina pengar? Vilka?

12. Hur var vädret igår? Ingen aning.

13. Vart kramades du sist? Hmm. Hemma tror jag.

14. Vad ser du fram emot? Flytta.

15. Vad är 15? Delbart med 3.

16. Vilken skostorlek har du? 39.

17. Vill du klippa dig? Lite,

18. Är du över 25? Ja, några månader.

19. Pratar du mycket? Mindre och mindre.

20. Kollar du på O.C.? Nej.

21. Har ditt namn ett "x" i det? Nej.

22. Känner du någon som heter Steve? Nej.

23. Hittar du på egna ord? Ja.

25. Är du en typiskt svartsjuk person? Då måste man ha förmågan att tycka om först.

26. Vad har du för mobil? SE w995

27. Vem ringde dig sist? Mamma.

28. Biter du på naglarna? Nej.

29. Har du lockigt hår? Ja, lite.

30. Vilken konsert ska du på härnäst? Kommer inte ihåg just nu.

31. Vem är den sämsta personen i ditt liv just nu? Jag?

32. Hur många gånger har du svurit idag? Inga.
33. Vilket ord/ vilken mening säger du ofta? y0 biatch.

34. Har du sett filmen 'Donnie Darko'? Favorit, topp 3.

35. Ska du jobba imorgon? Det hoppas jag inte.

36. Vem sa du "jag älskar dig" till sist? Yngsta systern.

37. Vad borde du göra nu? Banta, städa, ringa vänner, bli frisk.

38. Har du något smeknamn? Ja.

39. Sover du mycket? I perioder.

40. Vilken är den bästa film du sett inom loppet av 2 veckor? Eh.

41. Vad ska du göra på lördag? Idag eller nästa? Inget som svar på båda. Tror jag.

42. När var du ute sist? Några veckor sen.

43. Har du gråtit idag? Nej.
44. Är du en glad person? Ja.

45. Har du roligt nu? Nej.

46. Vad äter du helst? B&J

47. Vem var du med sist? Syster.

48. Vad heter din mamma? Hemligt.

49. Vad är hela ditt namn? Hemligt.

Sjuklig

Fortfarande feber. Svettas ur varenda por. Migrän. Magkramper. Och igår inatt hade jag så ont i båda sidorna och lite bak på ryggen att jag knappt kunde ligga ner. Nu kraschar väl flera organ *suck*. Vart inomhus sen i onsdags nu. Då var jag hos psykologen och sen sjukgymnasten. Klarade 10 minuter hos sistnämnda, jag var inte så kontaktbar. Men åtminstone så har jag inte käkat Tradolan på snart två veckor, och imorgon har jag varit rökfri i tre månader. Har haft ett samtal med min ortoped igår och ska bokas inför facettblockad inom några veckor. Så jäkla skönt. Hoppas det går lika smärtfritt som för 1.5 år sen. 2 decimeters nålar in i ryggen *mys*.

Nu ska jag lägga mig och svettas ännu mera. Fokusera på att eftersom jag mår piss så lever jag åtminstone.

Jag kom på vad jag lever för.

Musiken.

Räcker den? Den har räckt i 25 år. Ett beat mot en vän, en slinga för ett andetag, en punchline för kärleken.

Jay-Z & Alicia Keys Perform Empire State Of Mind
by 07rocboy

Snälla ge mig min psykolog.

Ska iofs dit både imorgon och övermorgon så jag behöver inte bryta ihop. Ännu. Jag har än en gång drabbats av min existensiella ångest och huvudet sprängs snart av hopplöshet. Jag ser ingen mening med livet, världen and whatever. Deet blir bara moment 22 av hela skiten. Varför ska jag fortsätta finnas? Jag ska ju ändå dö. Varför är det så fel att avsluta allt nu? Vad missar jag? Mera liv? För att sedan ändå dö? Ska jag leva för att få uppleva fragment av förståelse för livet? Nej tack. Jag längtar inte efter något. Har gjort det mesta. Knullat (kul ibland men mest tråkigt och verkligen inget att fortsätta andas för), familjen (javisst, de har en betydelse men de kommer ju dö ifrån mig förr eller senare ändå och det klarar jag inte av, bäst att jag dör först), vänner (blabla), fortplanta sig (mitt/mina barn kommer säkert få dödliga sjukdomar och allt går åt helvete), kärlek (vad är det förresten? jag känner ju inget annat än rädsla ändå) och slutligen; knarka (tja, vart den hittills mest användbara anledningen till att fortsätta andas. drick, dra en lina, ta en kork, svälj en burk med någon varningstriangel och allt glittrar lite extra. man vet att det inte är riktig lycka men skit sak samma. man orkar en dag
till)

som sagt. hej psykologen!

Vi tar ett par klassiker såhär på söndagen.

See more funny videos and funny pictures at CollegeHumor.

Yes indeed.

Fredag.

Idag var första gången jag passade lilla bebis A. alldeles själv! Det gick himla bra, men annat trodde jag inte då hon är den coolaste ungen som finns. Vi gav oss av utan mamma L. till lekplatsen utan något gnäll alls. Väl där gungade vi och det var superkul som vanligt. Näst på tur var sandlådan där hennes stackars Tant (=jag) fick massa sand i munnen och över hela mig.. Efter det åt vi lite ostkrokar och försökte mata ankorna med en. Dom blev lite för exalterade så A. blev lite skraj ett tag, men inget som Tanten inte kunde krama bort! Sen lekte vi i sandlådan lite till och sen gick vi hem nöjda och glada till mamma L. Det var grejer det!

Nu sitter Tant och dricker vodka och funderar alldeles för mycket. Tänker tillbaka och tycker mycket känns overkligt. Och stör mig på fega människor.

Cheers!

Lady Gaga - New Music - More Music Videos

Jag är helt slut.

Och instängd i min värld, mitt sinne. Jag vill bara kunna göra en sådan enkel sak som att gå och handla - men det går inte. Varit uppe sen kl 10 och varit redo att steget utanför dörren. Men så fort jag tänker tanken på att låsa upp dörren, trycka på hissknappen, ta steget ut och bländas av solen, bli attackerad av allt liv, allt ljud, försöka få min kropp att samarbeta, få ryggen att slappna av, få benen att sluta värka, att lyssna på musiken på högsta volym, korsa vägen och bara fokusera på att inte bli överkörd, vandra mellan husen medans jag kommer på mig själv med att ha slutat andas, ta djupa andetag men sedan få panik för hur jag låter, som om jag håller på att dö av syrebrist, snubblar över asfalten och hoppas på att ingen ska titta, nu ser jag affären. Ta korg, in igenom dörrarna, förvirringen inträder. Vad var det jag skulle göra nu igen? Vandra omkring på måfå för att inte se dum i huvudet ut, att till slut börja plocka varor för att de känns bekanta, korgen blir tyngre och tyngre, jag måste bara ututututut. Stå i kassan med svetten rinnandes under jackan, pliktskyldigt leende och ett "hej", "ja, på beloppet", trycka koden, fokusera, fokusera, herregud, kön växer alla tittar, någon ger mig ett kvitto. Packa. Fortfort. Ute igen. Hemhemhem. Nu, måste hem nu. Människor på vägen framför mig, ska jag gå över vägen, under tunneln? Jag bara går på känsla, för tar jag fel på väg, sviker magkänslan så kommer något hemskt att hända, jag måste gå på A-brunnen, men inte K. Aj, ryggen värker. Släpa, släpa, bara 200 meter kvar nu. Gena över gräsmattan, öppna dörren. Tryck på hissknappen. Händerna och fingrarna värker, måste hålla kassarna tills hissen kommer annars kan det hamna smuts och bakterier på undersidan påsarna. Hissen kommer, öppna med tröjan, aldrig röra med bar hud. Äntligen framme vid min våning, fumla med nycklar, slås över hur det ser exakt likadant ut hemma som när jag gick för 20 minuter sen. Kassarna på golvet. LÅS dörren, lås den snabbt. Tvätta händerna med en gång, inga äckliga bakterier får vara kvar. Jag klarade det. Som om jag aldrig var och handlade. Suddigt. Så suddigt. Sliter upp en förpackning med billig kexchoklad och vräker i mig 4 stycken. Lägger mig i soffan och stirrar upp i taket och inget spelar någon roll. För klockan är snart läggdags. Men jag har 7 timmars vridande och vändande i sängen kvar. 7 timmars hetsätning med inslag av blodiga impulser innan jag lyckas somna in till motorvägens brus.

Och nu måste jag handla.

Fånga Natten

Bron över E6an är vägen till ghettot. Där tydligen bilar brinner numera, vem kunde tro att det fanns sådan dekandent potential här? Och jag börjar bli paranoid att snuten snart kopplar mig till något skumt då jag vart ute ensam och promenerat under nätterna x antal gånger de senaste 2 veckorna och nästan samtliga gånger blivit förbikörd av aina. (y0!). Denna natt så hade de dock siktet inställt på bilen framför dem, nästintill en liten biljakt. Sött.

Vill inte.

Leva. Men försöker hanka mig fram. Försöker se någon mening med att rensa kläder, att packa kartonger, att dricka mer vodka än jag borde, att tänka att isolering är nyttigt, att alla skiter i mig och jag i dom. Var hos El Psychologo i fredags (herregud, jag var tvungen att tänka väldigt länge på vilken veckodag det ens är och när jag kom på det - vad har mitt medvetande varit hela helgen?). Hon hade bytt rum. Det kom jag ihåg. Men annars är det bara suddigt. Hittade en lapp i väskan med en extratid iaf..? Jag tappar förankringen i verkligheten allt oftare.

Men det får bli bildextra idag.

[Utsikt från öppenvården]



[Vildsjälar lagar mat såhär. In med det i ugnen bara.]



[Vildsjälar borstar sällan håret under isoleringar.]

Det går verkligen INTE.

Kan inte skriva nu. Jag känner mig faktiskt ganska privat lagd för tillfället. Men ljust med regnbågar, kattungar och cupcakes är det ju inte. Tänkte mest föreviga faktumet att jag idag varit rökfri i 10 veckor. Och att jag sett 23 avsnitt True Blood på 2 dagar och nu väntar på att säsongsavslutningen ska sändas i USA idag. I huvudet bor jag i Bon Temps nu.

Och att jag har 2 doser opiater kvar innan jag officiellt är ren. Räknar dock med abstinens/utsättningssymptom i åtminstone ett par veckor till. Har jag levt med det i en månad snart så klarar jag nog det med.



[Vampire Mood]

090909

Jaja. Sitter och sippar på redbull vodka. Igår var åt helvete. Kunde ta mig till arbetsterapin men kunde knappt stå upp p.g.a jag vet inte vad. Abstinent var jag iaf. Fick ligga i ett behandlingsrum ett tag men somnade nästan efter 10 minuter. Sen kom som tur var min finaste sjukgymnast L. och tyckte jag behövde få mat och bli hemkörd. Tack :) Döden i uppförsbacke.. ;) Opiater strular till det en del, men nu är jag nere på lägsta dosen, och sista veckan.

Imorgon gör jag ett nytt försök med arbetsterapi och förhoppningsvis lite akupunktur om jag frågar snällt =)

Snart ska jag skriva lista över what-needs-to-be-done inför flytten.. *snark*.

Vad gör jag?

Tredje natten i rad jag raglar hem på mörka gator. Vodka i kroppen och keezmovies installerat som startsida hos en nykter vän. Det går stabilt nedåt.

./crashmode.



Jennifer Brown - Tuesday Afternoon